|
|
 |
|
|
|
 |
Turen och utrustning
Plötsligt slås man av en idé, eller kanske den växer fram lite saktliga? Till att börja med känns den enbart inspirerande och spännande, sedan tar man reda på mer och inser massor av svårigheter, faror och annat som talar för att snabbt stryka idén från listan över saker man skulle vilja göra. Men är idén tillräckligt lockande så ligger den kvar i bakhuvudet och man vrider och vänder på den, analyserar svårigheterna och möjligheterna. Till slut måste man fatta ett beslut och köra på enligt det.
Idén med Svalbard har gått igenom denna process, i likhet med mina övriga långturer. Någon gång i höstas (2008) fattade jag i alla fall beslutet att "köra på", fast det har vacklat otaliga gånger sedan dess. Att åka till Svalbard och gå på tur känns otroligt spännande, få se och uppleva denna arktiska pärla, storslagen vildmark och gigantiska vidder. Glaciärer, imponerande men samtidigt livsfarliga "minfält". Isbjörnar, fascinerande men även världens största landlevande rovdjur. Vädret, kan vara sååå underbart eller så skrämmande.
Min plan är att under en knapp månad uppleva Spetsbergen. Flyget går från Trondheim den 13 april och landar i Longyearbyen. Sedan är det bara att packa pulkan, på med skidorna, hämta turtillståndet från Sysselmannen och ge sig av. Min trogna följeslagare Ronja (hund) är med. Med varsin pulka fullpackad med mat och utrustning bär det av. Jag tycker om att ha en plan, ett mål, när jag ger mig ut på tur. Så planen är att skida mot Svalbards högsta topp, Newtontoppen (1713 möh). Om allt känns bra, väder och vind tillåter så kommer vi dit (rödstreckad linje kartan). Om det känns väldigt bra så fortsätter vi norrut till Perriertoppen (1712 möh) innan vi vänder tillbaka till Longyearbyen (blåstreckad linje kartan). Om det inte känns bra så får vi tänka om, korta ner turen och ha fyra sköna uteveckor i storslagen natur.
Att ge sig ut på tur på Svalbard kräver en hel del planering och förberedelser. Ska man ha hund med måste man börja i väldigt god tid eftersom hunden ska vara rabiesvaccinerad och fått godkända provresultat vilket först kan mätas 120 dagar efter sista vaccinations tillfället. Sedan är det ett gäng tillstånd etc som ska fixas: hundinförsel tillstånd, tillstånd från Sysselmannen att genomföra turen, tillstånd att hyra vapen om man inte har jägarexamen, en försäkring som täcker ett av Sysselmannen bestämt belopp (jag behövde täckning för 100 000 NOK), nödsändare (PLB)...
En månad på tur, det blir också en hel del mat, bränsle och utrustning att tänka på. Maten ska helst väga lite men samtidigt vara knökfull med energi vilket det behövs rejält med för att må gott i polarområdena dragandes på en tung pulka. Det blir ca 28 kg mat i min pulka och Ronja har med sig ca 17 kg högenergifoder. Ett antal liter bensin går det åt till köket. Sedan måsta man vara rustad för möten med isbjörn: en Mauser 30-06, ammunition, larmminor och knall skott är packat. Ett måste är nödsändare men även satellittelefon är bra eftersom mobiltäckningen är ooooootroligt begränsad. I övrigt det vanliga: tält, kök, sovsäck, kläder för alla möjliga väder, repartationsutrustning, sjukvårds sats, diverse skrot (stegjärn, isyxa mm) som kan vara bra på glaciär, kartor, navigeringsutrustning, stighudar ... etc samt mitt lilla teknikkit. Jag tycker det är spännande med lite sånt, så solpanel med laddare för alla batterier i kameror, GPS, satellittelefon, handdator etc är med. Totalt blir startvikten på Ronjas pulka runt 25 kg och min ca 60 kg.
|
|
|
|
|
|
|
|
