|
|
 |
|
|
|
 |
|
|
2009-05-08 Starka instinkter
Nu har vi inte långt kvar på denna tur, jag skulle gärna vara ute längre! För att inte nå slutet på turen tidigare än nödvändigt så blir det en kort skiddag idag med tältning på lagom avstånd till Longyearbyen dit vi måste anlända runt lunchtid imorgon. Sin vana trogen blåser det även idag. Vi följer Adventdalen, det går snabbt i medvind och skarföre. Blå extra vallan gör ingen nytta så det är skating med turskidor och pulka som gäller. Genom dalen är det ganska mycket skotertrafik, men med en bred dalgång kan man lätt välja en ”skoterfri” sida. På denna sida av dalen är det fullt med vildrenar som går och letar mat, Ronja har fullt upp att spana och lukta efter sina favoritdjur. Jag går och har det gott, njuter av den sista tiden av denna tur. Då hör jag ett välbekant klickljud av en karbin, tittar ner och ser att Ronjas lina med karbin klickat loss från infästningen i mitt midjebälte där den ska sitta. Ronja länger lite på stegen, jag tar några kraftiga stavtag och skateskär men hinner inte riktigt ifatt linan, missar med någon decimeter. Ronja har nu upptäckt en intressant ren, ökar farten och märker att hon inte har någon motsträvig matte att släpa på. Glad över friheten sätter hon full fart med pulkan stutsande bakom sig, fokus ligger på renen och mattes förtvivlade rop hör hon inte. Jag ser renen och Ronja försvinna neråt, jag har ingen chans att komma ikapp, men med lite tur borde jag kunna genskjuta dem, så jag sätter fart framåt. Kommer över ett krön och väntar, men ingen hund syns till. Tittar neråt och ser till min stora förvåning Ronja stå med pulkan på en barmarksfläck. Det är inte att det går trögt att dra pulka på barmark som stoppat min fyrbenta vän utan den ofattbara turen att karbinen kilat fast mellan några stenar. Nu skruvas karbinen åt extra hårt när jag fäster den i midjebältet. Vi hittar en fin tältplats, bygger vindkil och sitter och myser i lä bakom den under eftermiddagen.
Not the last, but almost last day of this trip. Today we will only ski a short distance, so we tomorrow by lunchtime can get to Longyearbyen. When we have skied a little while we see a lot of reindeers, Ronja find these animals very interesting. Suddenly the carbine that attaches Ronjas leash to my backpack unhooks and Ronja takes off, with the pulka bouncing behind her. She has the focus on one of the reindeers that has started to run. By some extra ordinary luck, the carbine get stuck between some stones which very efficiently stops Ronjas little excursion. I pick up my little escapee and we find a nice spot for the tent where I enjoy the afternoon sun and Ronja focus on the reindeers that are in the surroundings.
Föregående Senaste Nästa
|
|
|
Den vilda Svalbardrenen
|
|
|
|
|
|
