|
|
 |
|
|
|
 |
|
|
2009-04-23 Sååå segt!
När vi vaknar verkar vädret finfint. Allt packat och klart, och så fortsätter arbetet med att ta fler höjdmetrar. Men vi hinner inte långt innan vinden tar i allt mer och moln på markplan väller in från nordöst. Var gång vi tar oss över en vit böljande kulle, dyker det upp nya längre bort. Med vinden rakt mot oss från norr, 8-10 m/s och ca -20°C, försöker jag på alla sätt att skydda ansiktet, men allt fryser till en stor isklump av utandningsluften och det blir svårt att andas. Fingrar och tår blir kalla och jag bestämmer att vi kommer inte längre än så här idag, måste ju få upp tältet också utan att riskera att det blåser bort. Ronja är en toppen turkompis, men när det kommer till fixa med tält etc så har hon stora begränsningar. Däremot är hon alltid den som har mest brått in i tältet när de första pinnarna är i marken.
Så, efter en kort stunds skidåkning är det bara att stanna och resa tältet igen och in med utrustningen. Sedan få upp lite värme och tina de stelfrusna tårna, äta och därefter somnar både Ronja och jag efter dagens påfrestningar, det blir en rejäl eftermiddagslur!
Känns lite segt när vi dag efter dag inte kommer någon vidare vart. Men så är ju livet, vi hoppas på morgondagen och myser i tältet så länge.
Föregående Senaste Nästa
|
|
|
|
|
|
|
|
|
