 |
2011-05-16 En knäckt skida och sårad stolthet
Finväder igen! Nu börjar man bli bortskämd. Dagens projekt var att ta oss tillbaka till Van Mijenfjorden. Det gick fint uppför Strongbreen och skönt utför Paulabreen. Så nådde vi den ganska snöfattiga moränen på norra sidan av glaciären, som man måste ta sig igenom för att komma ner på fjordisen. Uppe på glaciären hade det varit fint kallföre, men i moränen växlade snöförhållandena beroende på läge och hur mycket grus snön var blandad med. Det gick fint till att börja med men kombinationen brant skrågång och mjuk sockersnö ner i en gryta blev till slut en för stor utmaning, släden tappade fästet, kanade till den tog i fastare snö då den välte. Jag höll hårt fast vid slädhantaget och genom mitt huvud for "tappa inte spannet", då vet man aldrig när man ser dem igen! Efter lite kanande stannade vi och släden vändes rätt igen. Lite trixande och vi var nere på fjordisen och kunde andas ut. Inspektion av skador: hundar OK, Elin OK, en av mina skidor som satt på släden avbruten samt motljusskydd och filter på en kamera lite tillknycklade.
På kvällen fick Ronja det att hetta till när hon stolt skulle gå och ta en benbit från en av de andra hundarna som satt fast på kättingen. Hon lyckades få tre hundar emot sig och det blev ett himla liv! Ronja kom därifrån utan benbit men med en reva i nosen, en hörntand som trängt genom läppen och stack ut på utsidan samt en lite öm vänstersida... Strategisk missbedömning!
Föregående Senaste Nästa
|
