 |
|
|
2011-05-12 Isbjörn och blöta hundar
Denna tur har från start haft ett väldigt flexibelt upplägg, huvudsaken har varit att komma ut på tur. En tanke har varit att ta mig från Spetsbergens nordspets till sydspetsen, för att få se ett tvärsnitt av ön. Men som sagt kräver det goda havsisar för många glaciärer här i söder har de senaste två åren gjort stora framryckningar som resulterat i att de är väldigt sprickiga och osäkra att röra sig på. Finns havsis så kan den snabbt försvinna så min nuvarande plan är om det går att ta mig till Sørneset, ca 12-13 mil, göra det så snabbt som möjligt och sedan tillbaka hit.
Idag startade vi tidigt, vill komma 6-7 mil. Kom ner på isen, det syntes gott om björnspår framför brefronterna som kommer ner i Kvalvågen. Fint väder och några minus. Fick lite höjd och utsikt när vi passerade ett moränområde efter knappt 20 km. Såg inte så lovande ut vad gällde isen... En bukt passerades och spannet ankrades uppe på en udde för det som låg framför oss såg helt bedrövligt ut med isblock "uppskottade" och staplade på varann i imponerande högar överallt. Med stavar och vapen gick jag för att kolla vad som fanns bakom de maffiga ishögarna. Lite överraskad upptäckte jag att med lite slalomkörning gick det att komma vidare för det fanns is att gå på.
När jag vände mig om gick pulsen upp, en bit bort vid ett stort isblock kom en väldigt smutsig björn gående. Jag skyndade på steget, ville tillbaka till hundspannet snabbt! En kort stund hinner passera innan jag kan konstatera att björnen bytt riktning och var påväg in i bukten vi kom ifrån. Jag andades ut och såg hur hundarna observant iakttog björnen.
Vi fortsatte, men hann inte många meter innan min puls åter gick i högvarv. Från udden och ut på isen blev det lite sännande, första hundparet kommer ut på isen, andraparet blir lite blött när ett isflak vickar till och tredjeparet får sig ett isbad innan de kom upp. Jag står på bromsen, spannet står på ett stort stabilt isflak. Alternativen far genom huvudet. Så full fart framåt, jag slipper bada och vi kom ut på isen. Vi kryssar fram mellan ishögarna och jag känner efter ett tag att det verkar gå fint! I nästa stund tog det tvärstopp, isfritt, från fjällsidan och utåt flyter bara något enstaka isflak. Någon sammanhängande is finns inte mer så långt söderut jag kan se, vilket var långt, långt. Vi stog där en stund, såg på isflaken, hörde och kände hur isen vi stod på knakade och rörde sig i dyningarna som rullar in. Det är mäktigt och enormt vackert!
Jag vände spannet och körde tillbaka 6-7 km, ut ur Sørspetsbergens nationalpark. Med fast mark under fötterna hittade vi en fin tältplats. Det får bli isbjörnsspaning under resten av em och kväll.
Isbjörnarna höll sig undan, vädret var på topp och jag kunde inte få nog av att se fjällen, glaciärfronterna, isen och isflaken.
Föregående Senaste Nästa
|
|
 |
Spannet på isen
Se min position |
|
