 |
2011-05-11 Östkusten
En strålande morgon och jag var ivrig att komma iväg. Lite nya morgonrutiner när man har ansvar för ett helt litet gäng jämfört med när det bara var Ronja, Bris och jag på tur. Dessutom ny ordning på packningen med släden jämfört med i de två pulkorna. En av pulkorna står nu mer på släden, så jag packar i den. Den blir ganska högt packad och det hela stabiliseras av slädens ram.
Sex hundar, närmast släden går bröderna Riddu och Halny, två starka grönländare. Framför dem har vi Ronja och Bris och längst fram Storm och Kuling. Storm är spannets rutinerade ledarhund, med ett gäng år på nacken och Kuling en stor lurvig jämthund-husky.
Full fart iväg, men ganska snart kom vi in i ett fint tempo och bara hundtassar och ljudet från slädens medar hördes där vi gled fram. Fjordisen var lättkörd, lite mer precisionskörning mellan moränhögarna upp på Paulabreen. Väl uppe på glaciären var det åter fin körning, det planade så sakta ut och så blev det nerför. Vi kom runt en fjällsida och fick fri sikt ner mot östkusten och Kvalvågen, en stor vik/bukt. Östkusten, jag var lite spänd på hur det såg ut, fanns det någon is? Och hur mycket björn är det här, det är framför allt längs östkusten björnarna håller till. I Kvalvågen fanns is och det jag kunde se söderut var istäckt, men man såg att iskanten gick några kilometer ut. Isbjörn, idag såg jag bara gamla spår. Vi stannade precis innan vi kom ner på isen och hade en skön kväll i solen. Att köra hundspann är väldigt roligt, det går lite fortare än på skidor och är betydligt mindre svettigt.
Föregående Senaste Nästa
|
