 |
|
|
2005-11-02 Cirkeln är sluten
Det var något som inte stämde när jag vaknade. Ha, inget regnsmatter mot tältet. Jag kikade ut och fick se att molnen höll på att spricka upp. Bäst att sätta lite fart för enligt väderprognosen var ett nytt regnväder på ingång till kvällen.
Vi följde asfaltvägen som slingrade sig fram förbi vikar med fiskebodar och hus, upp över höjder och längs branta bergssidor. Ju längre ut på halvön vi kom desto klippigare och kargare blev landskapet.
Efter lunch mulnade himlen igen, skaljackan åkte på och några regnskurar drog förbi. När jag kom upp över ett krön såg jag plötsligt något välbekant, toppen på fyren. De två sista kilometrarna gick lätt och så var det bara den sista backen kvar upp till Lindesnes fyr. Då hörde jag ett "Hallå" bakom mig. "Varmt välkommen tillbaka och stort grattis"! Ett välbekant ansikte och ett stabilt handslag, fyrvaktaren Kjell hälsade oss välkomna. Sälka stämde upp i ett glatt yl och hela jag log. Fyren var sig lik, vädret lite sämre än när jag senast var här, den 27 januari. Kjell öppnade dörren till lägenheten vid fyrvaktarbostaden och undrade om trion ville bo inne. Medan regnet smattrade mot rutorna och vinden ven runt huset njöt jag av att vara framme. 280 magnifika dagar på tur och nu var det slut...
Under kvällen virvlade tankarna i huvudet, 770 spännande, upplevelserika och strapatsfyllda mil runt Sverige, Norge och Finland flög förbi. Jag låg på sängen och kikade ut mot fyren vars ljusstrålar rytmiskt svepte runt, runt ut i mörkret och regnet.
Livet är fantastiskt!
Föregående Senaste Nästa
|
|
 |
Varmt välkomnad av fyrvaktare Kjell och Thor Ivar.
Trion vid fyren
|
|
