Startsida
Aktuellt
Långturer
Om mig
Kontakt
Dagbok
Bilder
Om turen
Utrustning
Teamet
Tack till

2005-09-07 Rädsla
Igår strålade solen och vattnet jag bar på gick snabbt åt i värmen. Vid lunchtid stannade vi i kanten av en äng i närheten av ett hus. Jag gick för att be om lite vatten och blev rejält utskälld av en hund när jag närmade mig huset. En dam uppenbarade sig i dörren och jag frågade om jag kunde få lite vatten. Svaret kom som ett slag i ansiktet "Du får gå till någon annan och tigga vatten". Jag trodde knappt det var sant, inte kunna få lite vatten i ett land där vattnet flödar så fort man vrider på kran. Jag gick tillbaka till Ronja och Sälka, gav dem det vatten vi hade kvar och tyckte tillvaron var måttligt rolig. Medan jag satt och funderade på vad jag skulle hitta på hörde jag två bilar köra upp till huset. Så ser jag två män komma klivande mot mig med bestämda steg. Jag tänkte att nu får jag väl skäll också, för att vi sitter i kanten av ängen. "Dig känner jag igen, jag har sett dig på TV", sade plötsligt den ene mannen glatt. Ja, Sydnytt var på besök för ca 10 dagar sedan, något ett stort antal personer jag mött har sett och gärna stannat och pratat lite om. Även denne mannen hade alltså sett inslaget och nu fick jag förklaringen till damens avvisande. Senaste tiden hade tjuvar varit i farten i trakten och använt sig av taktiken att be om vatten och sedan ta diverse annat också från äldre ensamma personer. Kvinnan hade blivit rädd när jag kom, hon hade ringt sin man som tagit med sig en vän och snabbt kört hem. Nu blev det vatten till hundarna och jag blev bjuden på kaffe, bullar och kakor.
Igår kväll lyckades jag slå upp tältet på ett av de sämsta ställena under hela den här turen, på ett snårigt kalhygge tillsammans med en miljon mygg som alla helst ville bo inne i tältet. De var inte välkomna!
Idag flydde vi från myggen snabbast möjligt. Efter någon timmes vandring gjorde Ronja ett glatt "jakt"-skutt ut på ett grönt fält. Jag ryckte tillbaka henne och slängde ett öga mot den plats hon landat på. En ORM! Mitt hjärta trummade på i 180. Bort med hundarna, av med ryggsäck och klövjeväskor. Så en genomgång av Ronja, se om något ormbett syntes. Jag kunde inte se något och gick bort till ormen, var det en huggorm? Efter att för ett drygt år sedan sett hur dålig Ronja blev av ett huggormbett blev jag ganska orolig nu. Men jag tror det var en snok som låg hopringlad i gräset. Ronja haltade lite när vi gick vidare men som tur var blev det inget mer än så. Vilken ofantlig tur!

Föregående Senaste Nästa



Etablerade i tältet