 |
|
|
2005-07-05 Capella Ecumenia
Igår rullade stora dyningar in från Östersjön, kajaken hävdes rytmiskt upp och ner. I Oxelösundstrakten var kusten bitvis brant och det var stundtals en viss anspänning med vågor, dyningar och svallvågor som kom från olika riktningar, möttes och bildade vågtoppar som reste sig högt över omgivningen. Klippväggar på höger sida och vågor som sköljde över kajaken och sedan slog mot klipporna, här gällde det att hålla tungan rätt i mun, att gå iland var omöjligt.
Idag gick paddelrutten mer skyddat, vågorna kunde aldrig växa sig stora tack vare alla öar och skär. Jag passerade en ö där silvriga döda trädstammar och grenar spretade mot himlen. Överallt satt svarta skarvar, vilka orsakat denna träddöd. Runt ön låg en tung "död fisk" stank. Ön var en dyster uppenbarelse i den i övrigt så gröna och levande skärgården.
I viken in mot Söderköping syns på kartan en liten ö med en kyrka. Jag hoppade iland för att ta mig en titt. Capella Ecumenia visade sig vara en fantastisk liten kyrka i 1300-tals stil, med tjocka stenväggar och placerad på öns högsta punkt med underbar utsikt. Tack vare två "kyrkvärdar" får alla besökare höra om kyrkans tillkomst och historia. Mycket intressant och väl värt ett besök. Det blev en härlig eftermiddag och jag njöt av te och bullar i parasollskuggan hos värdparet och två vänner till dem. Ett varmt mottagande och massor av nyfikna frågor, roligt! Innan jag lämnade ön ljöd kyrkklockan över fjärden och jag blev inbjuden på en liten kvällsstund i kyrkan med sång, musik och tänkvärda ord.
Efter en stunds paddling reste sig Stegeborgs slottruin framför mig. Jag hittade en liten, liten ö att stanna på över natten. Nu återstår bara 2 kilometers paddling innan vandringskängorna åker på.
Föregående Senaste Nästa
|
|
 |
John, Margareta, Inga-Lisa och Bernt vid Capella Ecumenia
|
|
